Bergspräckning i Larsberg – halka på bergytor
En bergyta som lämnats som markyta i en trädgård är vacker och slitstark, och den har en egenskap som ofta upptäcks först: den blir hal när den är blöt.
Orsakerna är två. Berget självt kan ha en slät yta med låg friktion, särskilt om det slipats av is en gång i tiden. Och en bergyta som inte torkar upp får en tunn film av alger som är mycket hal.
Algfilmen är den vanligaste orsaken och den syns knappt. Ett berg som är grönaktigt eller svartaktigt i skuggiga partier är inte smutsigt — det är belagt, och beläggningen har en friktion nära noll när den är våt.
Det går att åtgärda på tre sätt: att öka torkningen, att ta bort beläggningen återkommande, eller att ge ytan struktur där man går.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av var bergytan används som gångyta
- Bedömning av varför ytan inte torkar
- Åtgärder som ökar sol och luft över ytan
- Borttagning av algbeläggning
- Struktur eller behandling i de partier man går på
- Alternativ gångväg där berget inte går att göra säkert
- Belysning där ytan används i mörker
Så går det till
Stråken
Vi tar reda på var man faktiskt går på berget. Bara de partierna behöver åtgärdas.
Torkningen
En yta som torkar upp får ingen algfilm. Sol och luft är grundåtgärden.
Beläggningen
Algfilmen tas bort. Den kommer tillbaka om orsaken finns kvar.
Strukturen
I gångstråket kan ytan ges struktur som ger grepp även våt.
Alternativet
Går det inte att göra säkert lägger vi en gång bredvid i stället.
Bergspräckning Larsberg i hela Lidingö
Att bara gångstråken behöver åtgärdas är det som gör problemet hanterbart, eftersom en hel bergyta är stor och en gångväg över den är smal. Folk går samma väg över ett berg — den flackaste linjen, den kortaste vägen mellan två punkter — och det är den remsan som behöver ha grepp. Resten av berget kan gott vara hal, eftersom ingen går där. Att koncentrera åtgärden till stråket gör den både billig och tekniskt möjlig, och den kan utformas så att den knappt syns. Vi identifierar därför stråket innan vi föreslår något. Det andra är att algfilmen kommer tillbaka om orsaken finns kvar. Att ta bort beläggningen ger en säker yta i några månader, och sedan är den där igen — eftersom orsaken är att ytan inte torkar. Ökar man torkningen genom att lyfta grenar, ta bort en buske eller på annat sätt släppa fram sol och luft avstannar tillväxten, och åtgärden håller. Det tredje är att alternativet ibland är bäst: en smal gång av annat material bredvid berget, eller några steg som tar den branta delen, kan vara både säkrare och billigare än att försöka göra en stor bergyta greppvänlig.